Narrkantarell

Så känner du igen narrkantarell

Narrkantarell kallas också falsk kantarell, brandgul kantarell och brandgul trattskivling. Den kan förväxlas med matsvampen kantarell. Det är flera saker som skiljer dem åt:

• Skivor i stället för åsar. Narrkantarellen har riktiga skivor. De är mycket täta och mer rödaktiga än kantarellens åsar. Kantarellen har grunda åsar som delar sig som grenar och löper långt ner på foten.
• Ihålig fot. Narrkantarellens fot är ihålig. Kantarellens fot är kompakt.
• Tunnare hatt. Narrkantarellen har en mer tunnköttig hatt. Gränsen mellan hatt och fot är tydligare än hos kantarellen.
• Konsistens. Narrkantarellen är mjuk och sladdrig. Kantarellen är fast.

Titta därför alltid på undersidan av varje svamp du plockar.

Hatten är utbredd till trattformad och gulaktig till orange. Hos unga svampar är den matt och lite filtluden. Hos äldre är den slät. Skivorna är tunna, orange och delar sig som en gaffel. De löper ner på foten. Foten är ofta tunn och har samma färg som hatten. Köttet är tunt, orange till blekgult och smakar milt.

Därför ska du inte äta den

Narrkantarell är ingen matsvamp. Hur giftig den är är osäker. Svampguiden beskriver den som oätlig men inte giftig. Wikipedia är mer försiktig. Den är släkt med pluggskivlingen, som är giftig. Därför avråds man från att äta narrkantarell.

Svampen innehåller giftiga proteiner. Normalt bryts de ner vid tillagning och av magsaften. Hos personer med nedsatt utsöndring av magsaft kan de ändå ge besvär med blodet, även om svampen har tillagats ordentligt.

Narrkantarell finns inte i Giftinformationscentralens lista över de giftigaste svamparna. Det betyder inte att den är säker att äta. Giftinformationscentralens råd gäller: plocka aldrig svamp som du inte är helt säker på. Har någon ätit en svamp och mår dåligt, ring Giftinformation och spara svampen så att den kan identifieras.

Var och när växer den?

Narrkantarellen växer på eller bredvid murkna stubbar och myrstackar, och på marken i barrskog.

Säsongen är augusti till november. De flesta fynden i Sverige görs i september.