Blodriska

Så känner du igen blodriskan

Blodriska kallas också granblodriska. Den hör till riskorna och har den typiska riskhatten. Som ung är hatten välvd. Senare blir den trattformad med en nedsänkt mitt. Hatten är 5-15 cm bred och orange. Den har ofta gröna fläckar och svaga ringar i olika nyanser.

Skivorna är ljust orange. De sitter fast vid foten eller löper en bit ner på den. Foten är ihålig och skör. Den kan bli upp till 10 cm hög. Foten är slät och har oftast inga droppfläckar.

Det viktigaste kännetecknet är saften. Bryter du svampen kommer en morotsfärgad saft fram. Efter 10-15 minuter blir den vinröd. Smaken är mild, ibland lite kärv.

Förväxling med andra blodriskor

Det finns flera blodriskor som liknar varandra. Enligt Svampguiden ger alla blodriskor en morotsfärgad till vinröd saft och alla räknas som goda matsvampar.

Tallblodriska växer med tall i stället för gran. Den har droppfläckar eller små gropar på foten. Zonerad granblodriska har mörkare hatt med tydliga ringar. Grå tallblodriska har dovare färg och droppfläckar på foten. Grönfläckig vinriska har en laxrosa ton på skivorna.

Kontrollera alltid saften på varje svamp du plockar. Plocka inte en orange svamp utan att se den färgade saften.

Var och när växer den?

Blodriskan lever i samspel med gran, så kallad mykorrhiza. Leta i granskog, gärna på fuktig och mossig mark. Den är vanlig i hela Skandinavien. Säsongen är augusti till oktober. De flesta fynden i Sverige görs i september.

Plocka och ta hand om

Blodriskan är en god matsvamp. Det latinska artnamnet deterrimus betyder ändå “sämst”. Enligt Wikipedia tycker en del att andra riskor med röd saft smakar bättre. Tallblodriskan har till exempel högre smakbetyg hos Svampguiden.