Odon

Så känner du igen odon

Odon är ett lövfällande ris. Det blir omkring 40 cm högt, och på bra platser nästan en meter. Grenarna är runda, släta, utåtstående och bruna.

Bladen är små, omvänt äggrunda och har hel kant. De är blågröna ovantill och ljusare undertill, med tydliga nerver. Innan de faller av på hösten blir de gula eller röda.

Blommorna är små, hängande och lite uppblåsta. De är vita eller blekt röda och sitter en och en eller två till fyra ihop.

Bären är ljusblå och har en vaxhinna. De är något avlånga eller kantiga och oftast större än blåbär. De är saftiga och söta.

Var växer de?

Odon växer på fuktig mark, till exempel i skogar, på våta hedar, mossar och kärr. Arten är allmän i hela Sverige utom på Gotland, där den är mer sparsam. I fjällen är både blad och bär mindre, och växten kryper mer längs marken.

Odon eller blåbär?

Odon och blåbär växer ofta på samma marker och förväxlas lätt. Odon är högre och har runda, gråbruna grenar. Blåbär har gröna och kantiga grenar. Odonets blad är trubbiga och blådaggiga på undersidan. Blåbärets blad är spetsiga och gröna undertill. Saften i odon är färglös, medan blåbärssaft är violett.

Är odon giftiga?

Nej, bären är ätliga. Odon har ändå aldrig varit populära i Norden. Många bärplockare tror till och med att bären är giftiga. Källan ger inget stöd för det. Den säger tvärtom att bären är större och saftigare än blåbär och innehåller mer C-vitamin.

Plocka

Allemansrätten tillåter att du plockar vilda bär. Leta på fuktig mark, gärna där det också växer blåbär. Bären kan jäsas till vin och har använts i likörer. Nyutslagna blad kan användas till örtte.