Skata

Kännetecken

Skatan är svart och vit. Buken, sidorna och skuldrorna är vita, och handpennorna är mest vita. Resten av fjäderdräkten är svart med metallglans, som skimrar i grönt, blått eller lila i rätt ljus. Stjärten är lång och kilformad, ofta lika lång som resten av kroppen. Det gör skatan svår att förväxla med andra fåglar.

Det vanligaste lätet är ett hest, skrattande “schäck-schäck-schäck”, som skatan använder för att varna och försvara reviret.

Var finns den?

Skatan är vanlig i hela Sverige upp till Lycksele lappmark och mellersta Norrbotten. Den saknas i norra delen av fjällkedjan och i Östersjöns mellersta och yttre skärgårdar. Skatan trivs nära människor, både i städer och på landsbygden. Den gillar halvöppna landskap med ängar, häckar, buskar och träddungar, men också villaområden, parker och kyrkogårdar.

Föda och levnadssätt

Skatan är allätare och letar mest mat på marken. På sommaren äter den insekter och larver, daggmask, spindlar och sniglar. Den tar också små ryggradsdjur som grodor, ödlor, smågnagare och småfåglar. På våren och försommaren plundrar den andra fåglars bon på ägg och ungar. Hela året äter den as och avfall, och på hösten mer frukt, frön och bär. Skatan gömmer mat i små förråd i marken.

På vintern bildar skator flockar och sover tillsammans. Häckande par stannar i sitt revir hela året.

Fortplantning

Skatan lever i par livet ut. Paret bygger ett stort, klotformat bo av grenar, ofta högt upp i ett träd eller i en tät, taggig buske. Boet har oftast ett tak av grenar som skyddar mot kråkor och rovfåglar. Honan ruvar ensam och hanen skaffar mat. Ungarna lämnar boet efter 22 till 29 dagar, i södra Sverige brukar det ske i början av juni.

Jakt

Skata har allmän jakttid, med olika datum i norra och södra Sverige. Kråka, kaja och skata har samma jakttid.