Morkulla

Kännetecken

Morkullan är rund och kraftig med en lång, rak näbb. Ovansidan är spräcklig i svart, askgrått och rödbrunt. Undersidan är vitaktig med bruna, vågiga streck. Huvudet har svarta tvärband. Ögonen sitter långt bak på huvudet, så morkullan ser lika bra bakåt som framåt.

Var finns den?

Morkullan häckar i hela Sverige men är vanligast i mellersta delen av landet. Den lever i skog och buskmark, både lövskog och barrskog. Den svenska morkullan är flyttfågel. Den kommer till Skåne i slutet av mars och till mellersta Sverige i början av april. I oktober och november flyttar den söderut igen. Det svenska beståndet uppskattades 2018 till 580 000 par.

Föda och levnadssätt

Morkullan äter insekter, maskar och små snäckor. Den är aktiv på natten och ligger gömd i buskar och snår under dagen.

Fortplantning

Morkullan är polygam. En dominant hane parar sig med flera honor i sitt revir. Hanen markerar reviret genom att flyga fram och tillbaka över det i skymningen och låta höra sitt läte, som kallas knispning och knorpning. Det kallas morkulledraget. Honan lägger fyra ägg i en grop som är bäddad med löv, strån eller mossa.

Jakt

Köttet räknas av många som en läckerhet. Under höstflytten jagas morkullan främst med stående och stötande fågelhundar. Förr jagades den också under morkulledraget på våren och sommaren. Den jakten är förbjuden i Sverige sedan mitten av 1990-talet, eftersom EU:s fågeldirektiv inte tillåter jakt under häckningen.